Som vanligt alldeles för länge sen som vi paddlade och ännu mer jättelänge sen vi var på Valö (februarihelg med Vrångöpromenad). Lördag till söndag var det utlyst vårpaddling till Valö med GKF, men vi var lite sugna redan på fredagen. Sjösatte vid halvåttasnåret på fredagen i lånekajaker; jag i en gul NDK Explorer och Pia i en liten NorthShore Mystique. Slöpaddlade söderut och tänkte oss först direkt till Valö, men vid Långholmen såg det så himla fint ut västerut med solnedgång så vi svängde på det hållet och landade strax efter att solen gått ner på Tanneskär/tunneskär. Upp med tältet och så god pastasallad, god dryck och fin vy västerut över stora farleden och Vingas svepande ljus över himmelen.
Vaknade efter många timmar till ännu en solig dag. På kommentarerna på Facebook misstänkte vi att vi låg inom fågelskydd, men vi tog det lugnt ändå men kom så småningom iväg söderut. Ett tag var Vinga en plan, men lata som vi är så… Blev en skön tur söderut, lite vind från ost så det var riktigt varmt i lä av öarna på utsidan. Rundade Valö på sydsidan och där fanns lite roliga vågor och skum så vi kunde leka längs med klipporna. Kul.
På Valö var redan Lars, Kerstin och Bibbi på plats, de hade kommit kvällen innan. Det blev mat, dryck, slappande, blomspaning, blomfotografering och promenad runt den fina ön. Sen kom de andra och vi fick vara lite mer sociala. Paddelvärdarna bjöd på kaffe och goda hembakta bullar. Vi åt lax, räkor och en god sallad ute i den ljumma kvällen. De flesta bänkade sig dock inomhus för att slippa den friska luften och utsikten 😉
Strax innan det mörknade gick jag en runda runt ön, riktigt fint och riktigt lågt vatten gjorde att strandlinjen hade en helt ny form! Framåt kvällningen kom det lite mygg och några regnstänk men inte värre än att det gick att sitta ute.
Vi drog in mot gbg lite tidigare än de andra, vi skulle ju lämna lånekajakerna i tid, och fick en behaglig paddling in med svag medvind.
En skön helg på fina öar i fin skärgård, med trevligt sällskap. Vi trodde vi skulle missa Gullvivorna i år, men det var helt rätt helg, de blommade nog som max nu. Fantastiskt vackert! Och fågelskyddet visade sig vara upphävt sen 1996 enligt länsstyrelsen. Och troligtvis får vi se Valö igen om två veckor och kanske om tre veckor igen!
Och Pia trivdes bra i den lilla korta kajaken, den var stabil, trygg och lättsvängd, men kanske lite trög (kan ju berott på paddlerskan mé 😉 ). Och det var ju länge sen jag hade en gul Explorerför framför mig, men det funkade det med.
Fina bilder som vanligt.
Tycker Styvmorsviolen är en av dom absolut vackraste blommorna. Men så är jag ju från Ångermanland också 😉
Blir alltid imponerad när jag ser paddelbilderna ni tar i sjögång.
Själv fegar jag ur så fort det gungar för mycket, då vill jag hålla i paddeln.
Man kan lätt tro att det alltid är spegelblankt i höga kusten när man ser mina bilder 🙂
Får försöka bättra mej där.
Tack!
Styvmorsviolerna är verkligen fina, speciellt när de växer i stora grupper.
Stabil kajak underlättar! (eller bra balans) Men man skulle haft en keps-eller hjälmmonterad kamera med avtryck på paddeln eller med foten för att ta lite xtra roliga bilder.
bilden med vågor, Erik och fyrhuset är kanon! bra att ni snarast gjorde den till bannerbild. 🙂
Ja, det blev kanonfint tyckte jag med. Hon är en klippa på att ta kort!