Valöhelg med Vrångöpromenad

På väg mot Valö

Efter en lång och lugn frukost med våra gäster från Floda, packade vi hop prylarna och styrde bilen mot Göteborg och GKF. Vi hade lite kontakt med annat löst folk för sampaddling till Valö. Men det var inte någon annan som hakade hängde med på fredagen.

Av Pia nydöpta kumlar, ”salt och peppar”

Paddlingen ut till Valö var skön med vinden i ryggen och solen i ansiktet. Den var tom så stark att solglasögonen åkte på. Liten vindökning gjorde att det även gick att surfa på småvågorna ut. Det gjorde oxå att vi tog i mer och var rejält varma när vi kom fram.

Stugorna hade inte hyst några hyresgäster sen vi var där senast, lite synd att det inte används mer. Fast å andra sidan är det skönt att det inte är trångt… 2 plusgrader var det inomhus när vi kom fram. Vi eldade upp värmen till 24 grader, slöade mest, läste, lagade mat och gottade oss. Vid 22-tiden somnade vi sött i våra varma goa sovsäckar.

Lördagsmorgonen var fantastiskt fin. Kallt, klart och underbart. Frukost och sen tog Erik en fotopromenad och sågade lite. Själv diskade jag och gjorde pannkakor till eftermiddagens överraskning. Kvart i 11 hade vi bestämt att vi skulle sitta i kajakerna för att komma i tid till Vrångö. GKF hade denna vackra dag bokat in promenad med guide, så resten av dagen gick till att gå omkring på ön som vi länge pratat om att vi skulle paddla över till. Himla trevligt! Och tänk att det bor 400 personer här, varav endast 1/4 är sommarboende. Imponerande! Var nog drygt 20 deltagare med på promenaden, de flesta kom med färja, men några paddlade.

Här ligger minsann Evert Taubes mormor begraven. Föddes i Strömstad, dog på Valö.

Framåt halv fem kom vi i kajakerna och styrde tillbaka till Valö, denna gång i sällskap med Johan L, Aase och Jonas. Väl framme packade de andra ur kajakerna och letade upp nått bra ställe att bo på. Under tiden vispade jag grädde och letade fram hallonsylten jag tagit med. Det hela resulterade i pannkakstårta. Det är säkert 20 år sen jag åt det senast… Mäktigt och gott var det i alla fall. Lite varm & kall på det, som senare avlöstes med Aases hemmagjorda glögg, och vi var mätta nog för att skjuta fram middagen till sen kväll… Vissa tog sig dessutom en tupplur mitt bland oss andra 😉
Tjöt, Valösoppa och några timmar senare orkade ingen vara uppe längre. Vi kraschlandade i bingen, lyckligt leende efter en superb dag.

Söndag morgon och havet låg som om någon hällt olja på det. Långsam dyning och inte en krusning. Isflak (pyttesmå, men dock…) kom drivande förbi, in mot göteborg. Grymt fint. Solen var blyg och höll sig bakom molnen, kikandes fram lite då och då. Aase hade bokat annat på eftermiddagen och stack iväg före oss andra. När vi vinkat av henne, gick vi en runda runt ön. Balanserade på frostiga stenar och bottenfrusna gölar, pölar och dammar. Måste ta med långfärdsskridskorna nästa gång, det är inget bra grepp med kängorna 😀

Soluppgång, en fiskebåt på väg söderut

Märkliga djur på Valö

Aase ger sig iväg

Vi åt en lätt lunch innan vi packade kajakerna för paddlingen tillbaka mot saltholmen. Aase skickade sms om att det var isigt norr om Vrångö och att vi borde gå på utsidan tillbaka. Men vi paddlade på insidan Vrångö och såg ingenting som tydde på att de skulle vara svårframkomligt. Men… Vid Donsöfyr låg det en fin issörjekant, vi testade att paddla en liten bit, men tyckte det var lite för trögt för att det skulle vara kul. Så vi drog oss västerut för att ta utsidan som Aase föreslagit, men där var det oxå stopp. Tillbaka igen och Johan tog täten medan vi andra följde på rad genom SlushPuppy och tunna isflak. Det tog lite längre tid än vanligt till GKF. Men det gick förvånansvärt bra tycker jag, vi hade räknat med att det skulle vara lite extra trögpaddlat sista biten, men det var ju rätt så ok.. En varm dusch, lite mat i magen så var vi redo att köra hemåt skåneland igen. Vilken toppenhelg det blev!

Issörja och isflak

Johan testar tätheten på sin torrdräkt… Sa han i alla fall 😉