Vår älskade katt Nikon drog vidare igår. Han har varit lite trött och hängig på sistonde. Är man drygt 17 år och bonnkatt kan det väl kanske vara dags. Känns lite tomt, ingen som vill lägga sig rakt över tangentbordet på datorn, ingen som piper efter mat på morgonen, ingen som trampar runt på en nattetid för att kolla läget eller bara ligger och tokspinner bredvid. Ingen som skriker högt för att vi ska komma och kolla på hans senaste fångst, ingen som myser liggandes på bröstet eller värmer magen med knådande tassar. Ingen som blänger på oss när vi har varit borta i mer än en dag…
Nikon har hängt med oss i Knäckebröhult sen vi flyttade hit 93. Vi hoppas och tror att han har haft det rätt gött. Hoppas han råkar på Ilgot så de kan busa vidare.
Strongt att ta en svarthövdad fyrtassad stridsmus så sent som i april!!!
Tråkigt att höra.. Men han verkar ha haft ett bra kattliv och spridit mycket glädje, och 17 år är väldigt gammal för att vara utekatt.
/ Ulf
Kisse..kisse 🙁