Vi odlar både i pallkragar, odlingsbäddar, friland, komposthögar med mera. Lite här och där helt enkelt beroende på plats, lust osv.
Våra odlingsbäddar snickras av brädor, reglar eller vad vi tycker passar just då.
Oftast täcker vi inte botten men ibland bottnar vi med tidningspapper och/eller kartong. Känns onödigt att täcka med markväv, markduk och liknande. Förvisso lär det bli lite mindre ogräs första åren men sen kommer det ändå in uppifrån. Och har man väv, plast eller annat i botten håller man ju de bästa medhjälparna, maskarna, borta. Och så är det onödigt att tillföra mer plast och skräp till marken och naturen överlag tycker vi. Vi brukar fylla i alla fall hälften av bäddarnas höjd med flis, sly, trä, stockar, ved, ja i princip vad vi har tillgängligt i organiskt material. Sen kanske gödsel, gräs och överst lite jord. Det grövre materialet förmultnar efterhand och ger en bra jord och en bra miljö för maskar, insekter och andra småkryp. För att hålla bädden full får man fylla på med jord eller organiskt material ett par år. De tyngre materialen i botten som stockar och annat håller dessutom värmen lite extra.
Runt de flesta av våra grönsaksland har vi någon form av sarg eller skydd. På de flesta ställen i trä men på andra ställen har vi lagt natursten. Fördelen med trä är också en nackdel; nämligen att det förmultnar så småningom. Nackdelen med det är att man får göra nytt och fördelen är att blandade djur och insekter kommer trivas i den mer eller mindre förmultnande träbiten under tiden. Död ved är bra för mycket och en stor brist i vår mer och mer tillrättalagda natur och framförallt i många mer och mer sterila trädgårdar.
Hela stockar
Att lägga hela eller delade stockar längs med bäddarna är riktigt bra. Ger en snygg och naturlig avgränsning som håller ganska länge (beroende på trädslag). Mycket populärt i skogsträdgårdar.
Tunna brädor (klädselbrädor) i ramar utan skydd förmultnar på ett 2-3 år, tjockare (40-50mm) i tiotalet år och då pratar vi vanligt byggmaterial som väl är tall/gran i de flesta fall. Väljer man ekplank eller ekreglar håller de betydligt längre. Pallkragar är ofta väldigt tunna och ingen vidare kvalitet på virket. Det går såklart att klä in sina pallkragar i plast eller annat så de håller längre men känns inte så hållbart på andra sätt direkt.
En annan vits med att bygga i lagom tjockt trämaterial är att efter 10-12 år är man kanske ändå sugen på att göra en större bädd eller flytta den lite 😉
Tryckimpregnerat trä
Några av våra odlingslådor är gjorda i tryckimpregnerat trä, 45x145mm. Det gör att de håller avsevärt mycket längre, kanske 20 år i alla fall. Förr i tiden var impregneringen av virke full av skapligt osunda ämnen så därför rekommenderas det inte att använda gammalt impregnerat trä som till odlingslådor. Köper man impregnerat trä idag är det dock kopparsalter som står för impregneringen så där är det nog lugnt. Även om man enbart äter grönsaker som odlats i bäddar av impregnerat trä kommer man nog inte upp i några doser att tala om. Man får nog i sig mer gifter efter ett besök i stadsmiljö eller vid en grillkväll hemma i trädgården 😉
Natursten
Ofta när man gräver får man upp sten. Sten fungerar finfint som avgränsning av odlingsbäddar och land. Håller oändligt länge. Nackdelen med naturstenar är att de sällan är helt raka om man har sådana böjelser. Den naturliga formen är också en stor fördel då maskar, insekter och annnat smått hittar massor med skymslen att bo och gömma sig i. De små krypen är ju som bekant odlarens bästa vän (nåja, ibland ovän också…)
Plåt, stål, betong
En del använder betong, byasten, cortenplåt eller andra mer beständiga material i sina bäddar. Det fungerar perfekt och ger lång hållbarhet, ja, i princip oändlig. Kanske inget som gör något för den biologiska mångfalden men kan gillas utseendemässigt av en del. För egen del tycker vi nog den typen av material ger ett sterilt och tråkigt intryck.
Odla mer! i Bäddar, pallkragar, land, skogen, krukor. Ja, överallt helt enkelt, kul & givande och gött pyssel 🙂
