Jag och Pia startade vid lunchtid på fredagen mellan Ävrö och Utlångö strax norr om Simpevarps kärnkraftverk, paddlade ut i havet och där guppade det minsann en del, på grund av den sydostliga vinden!
Tog oss norrut förbi Kråkelund och sen lite norrut och ut mot Boskär, en liten promenad och fika på en kanonfin ö.
Tog oss via Ängö och Istergås till Huvfalllsö där vi slog läger på ostspetsen med fantastisk fin vy. Gick ett varv runt ön på kvällskvisten, hittade många fina tältplatser, såg några rådjur och några snokar samt en del fågel.
Använde vårt Nallo 3GT för första gången på klippor! Ojojoj vad man får släpa sten!
060603. På lördagen var det lite gråare på förmiddan, men övergick så småningom till soligt och grannt, blev morgondopp och frukost med kanonutsikt. Vi tog oss via Brånö, snirklande i gyttret; Idklubben, Jällen och Berkskär.
Hamnade vi till slut på norra delen av Svinskär för en fika, tog oss över till Örö där vi gick upp för att hälsa på Wiströms, där var ett gäng fran Kalmar Kanoklubb på plats och det fanns lunch över!! Så helt plöstligt satt vi och åt nyfångad/nyrökt sik och avslutade med kaffe och sockerkaka samt en glass!!! Ingen dålig oplanerad lunch det!!
Landade på Lilla Brändö, strax efter oss kom Robert, Jenny och Felix farande. Jag och Pia tog en extrasväng kring de närmsta öarna sen satt vi och hade det gött på klipporna till vi kröp in i tälten.
Felix som snart är 3 år kutade omkring på klipporna i strandkanten och överallt där han kom åt. Snacka om energi!
Jättekul att några vågar sig ut med sina barn. Annars verkar ju just föräldraskapet innebära att man håller sig inomhus, i alla fall de första 10 åren… (ja, jag vet: lätt att säga när man inte själv har barn…men i alla fall
060604. När vi kröp ur tältet på morgonen skrek Felix till; huggorm meddelade föräldrarna lugnt och sansat och kollade över Felix, men inget hugg syntes.
Jag och Pia tog en runda motsols runt Eknö, kanonväder, när vi nästan rundat klart träffade vi på Robert och Jenny och Felix inne vid V Eknö ungefär. Deras gigantiska VKV Yoo-A-Kim syntes som en liten båt på håll.
Som de själva säger ”inte mycket till kajakkänsla, men vi kommer ut”. Felix var pigg som attan så huggormen var kanske falskt alarm? På väg tillbaka såg vi ett simmande rådjur på väg till Brändö.
När vi satt oss ute på udden för matlagning råkade Felix komma för nära kanten, och det var lite för djupt för att han skulle tycka det var riktigt roligt. Men ett helt ombyte är ju bra att göra ibland.
I samband med klädbytet syntes en svullnad vid vaden; så det var nog ormbett ändå. Efter en del telefonerande hit och dit beslutades att de skulle stanna kvar, men hålla koll så att inte svullnaden gick upp. En gubbe ritades kring svullnaden, vilket Felix tyckte var extra kul.
Det blev ännu en trevlig kväll med mat och tjöt i solnedgången.
060605. På måndagen startade pia och jag med riktning söder, blev i stort sett raka spåret tillbaka till bilen, med stopp för lunch på vägen. Sista biten gick vi innanför Kråkelund, rätt kul där med, smalt och riktigt snirkligt på sina ställen.
Blev en kanonhelg! Gött att få till ytterligare en fyradagars helg trots studenthetsen på jobbet.
Trevlig helg!!
Jag är nyfiken vad som hände med Felix efter att han blivit biten av huggorm?
Har små själv.
/ Magnus
Ja, helgen var suverän. Misterhult i försommarskrud.. man kan bli religiös av mindre. Sällskapet var också mycket trevligt!
Felix (som är min son) fick enbart en mindre reaktion vid hugget. Det är inte ens säkert att ormen hann med att spruta in något gift. Som förälder blir man naturligtvis lite nervös när något sådant händer ute i skärgården, men vi fick toppenkonsultation via mobilen av en läkare från Västervik.
Är Du också ute och paddlar med Dina barn?
/ Jenny
Felix träffade på ormen på morgonen, men efter den upplevelsen hittade Robert & Jenny inget spår efter bett så då tippade man på att han bara blivit skrämd.
Sen var det full fart hela dan, det märktes inget på Felix. På kvällen blev nyfikenheten till vattnet lite för stor så då blev det ett ofrivilligt dopp, men inte så långvarigt.
När totalt ombyte skulle ordnas såg man att vaden var lite svullen och kunde antyda ett bett och då var det ormgissning igen och kontakt med diverse läkarfolk runt om i landet (Lund, Oskarshamn, Västervik) . Till slut enades man om att de skulle hålla ett extra öga på vaden. Blev svullnaden större skulle man åka in till sjukhuset i Västervik.
Men det kanske bara var myggbett?! Ja, det kan det ha varit, fast bettet såg lite annorlunda ut.
Det där med huggormsbett kan väl påverka en väldigt olika om jag fattat det rätt. Och så är det ju med många andra bett oxå. Det rekommenderas att man uppsöker läkare med en gång, håller sig stilla m.m.
Men jag tror det underlättar väldigt om man håller sig lugn och sansad och inte stressar upp vare sig själv eller andra.
Robert och Jenny kanske kan kommentera mera? När jag pratade med Robert igår hade det inte hänt nåt mer i alla fall.
(edit: Jenny var snabbare än jag på att kommentera)Â
Så kan det gå (med huggormar) om man inte ser till att få i sig nog med vitlök! Robert: det är det jag alltid har sagt att Ni är för försiktoga med denna ädla lök. För övrigt hjälper vitlök mot myggor oxå. Skönt att det gick bra med Felix.