Ljust & fräscht kan väl kallas en inredningsstil som var populär i början av 2000-talet. Tanken var att allt skulle bara ljust, eventuella färger skulle vara grå eller svarta. Öppen planlösning var också inne liksom diverse påhittat exklusive inredningsdetaljer och andra konstigheter. Det enda som var vettigt med ljust & fräscht-tankarna var nog en viss form av minimalism. En hel del av tankarna lever kvar men det har klart klingat ut.
Väldigt mycket av det som kallas ljust & fräscht och som många kämpat för att få till upplevs som kallt, sterilt, tråkigt, ängsligt och väldigt väldigt opersonligt. Att skapa sig nåt eget som man gillar och själv vill ha och som är mysigt verkar vara helt oviktigt i fräscht-hetsen.
Många använder ordet fräscht när de inte vet vad de ska benämna sina boende, upplevelser med mera. Ett ord som inte säger nåt egentligen 🙂 Pekar nog mer på nån form av ointresse.
Runt 2011-2013 gjorde Fredrik Lindström & Henrik Schyffert både en föreställning och en bok som heter och handlade om just Ljust & fräscht. Mycket träffande såklart.