Hur länge man/vi/du ska/måste jobba beror såklart på. De flesta tänker sig att de måste jobba till pensionen, vilken i dagsläget ligger någonstans mellan 65 och 70 år men pensionsåldern ökar hela tiden så sakteliga.
Vi har en liten liten pengamaskin, alltså lite investerade slantar (i aktier, p2p m.m) som genererar en pytteliten passiv inkomst, vi har även ganska låga kostnader på grund av val vi gjort. Senaste åren har vi jobbat ungefär varsin halvtid och det finns ändå visst utrymme för att fylla på sparbössan/pengamaskinen eller Frihetsfonden som vi kallar den ibland. Läs gärna intervjun i Outside – Vi har inte råd att jobba heltid, det kostar minst 40 timmar i veckan.
Egentligen kanske det hade varit smartare att jobba varsin heltid eller lite drygt det. Och dessutom toksnåla och tokspara, då hade vi kanske kunnat ha mycket mer fri tid om ett par år. Fast samtidigt är det väldigt skönt att ha fri tid just nu. Det är ju inte så att vi (eller någon annan) blir yngre och yngre. Därför känns det dumt att skjuta på den fria tiden.
Många verkar inte fundera så mycket på detta, utan man gnetar bara på och räknar ner till pensionen. Möjligtvis ojar man sig lite för hur pensionen ska bli ekonomiskt och sparar kanske lite pliktskyldigt i nån dyr fond… Dessutom tycker man som regel att det är upprörande att pensionsålder blir ett par år högre då och då.
Egentligen har vi inget emot att jobba, utan det är ju just det här att kunna välja om/när/var/hur man vill jobba. Ibland känner vi inte för det utan vill bara sitta på en sten och spana ut över horisonten, paddla en sväng, så lite morötter, sparka lite kottar, cykla en sväng med frun, sticka och bada, åka på utflykt osv. Roligare att kunna göra spontana grejer än att vara alltför uppbokade.
Funderar även lite på om vi skulle ta och vara hellediga ett par år och ta lite av sparhögen. Men man vet inte hur trögt det blir att komma igång sen igen, eller så går det jättelätt och man kanske är supermotiverad.
Fast just nu känns det rätt okej att jobba lite mindre och kanske inte fylla på i pengahögen så mycket men heller inte minska den. Nåja, vi får se vartåt det lutar framöver.
Egentligen är väl just tid, och kanske framförallt tid tillsammans, den enda riktiga lyxen. Ofta byter vi vår tid mot ännu mer arbetstid för att kunna köpa oss mer eller mindre konstlad låtsaslyx… 🙂