Senaste åren har vi flera gånger fått kommentarer av typen
Vad roligt att ni gör och hittar på saker tillsammans
Det har varit i lite blandade sammanhang och från blandade människor; släkt, nya bekanta, paddelkompisar, kurskamrater, föreningsvänner, kunder, gamla bekantskaper osv, blandade åldrar från tjugoåringar till 75+.
För oss är det inga konstigheter. Vi gillar att vara tillsammans och att göra saker tillsammans. Det kan vara paddling, pyssla hemma, bada, promenera, åka skidor, plantera, odla, lära oss nåt nytt, cykla osv.
Ibland hör man; vilken tur att ni träffades som har samma intressen. Vi tycker såklart också det var tur att vi träffades men mycket av våra intressen har vi fått och skapat tillsammans.
Jag kan ofta tycka det är märkligare med par, familjer och livskamrater som i princip aldrig gör några aktiviteter tillsammans. Man ses i dörren, kanske ser på tv tillsammans, kanske lite parmiddagar, eventuellt lite semester tillsammans, spana på andra (kanske sina barn) som gör något osv. Man skjutsar barn eller varandra hit och dit men sällan att det görs något.
När vi la ut att vi hängt ihop i massa år (25 eller 30…) på sociala medier fick vi bland annat dessa två kommentarer som vi gillar:
Det kan ju inte finnas mer än 10-20 personer i världen som älskar att bada i noll-gradigt vatten, så finner ni varandra, helt otroligt
Ni har lyckats hitta en bra lekkamrat båda två! Fint att få följa med era resor, odlingar och mycket annat spännande.
Vardagsgöra
Det är också intressant, för det mesta som folk menar att vi gör är ganska vardagliga saker, men ofta tillsammans. Vi far ju inte till andra sidan klotet för att simma med undervattenselefanter eller till mallåkra för att intensivtitta på en pool med stenplattor omkring några dagar eller …. Ja, ni fattar. Utan mycket av görandet är rätt basic; cykla, bada, odla, sparka kottar, skogsdrälla, paddla, hänga, skapa, njuta av naturen, förundras över allt möjligt med mera. Det var också mycket av tanken när vi gick ner i arbetstid för femtontalet år sedan.
Kvantitet istället för kvalitet
Ofta pratar man om kvalitet. Det är bättre med högre kvalitet. Stämmer såklart i många fall. När det gäller tid & umgänge är det dock oftare, ja nästan alltid, viktigare med kvantitet. Speciellt om man pratar om tid tillsammans. Det är lätt att man som partners eller familj knappt ses eller gör något 350 dagar om året men sen jävlar ska det vara exklusivt (kostsamt) på långhelgen eller semesterveckan för att det är man ju värd…
Kommentarer från olika håll
De här kommentarerna har kommit från lite blandade håll. Allt från betydligt yngre än oss som gärna vill hitta likasinnade att göra saker med, men även från yngre som tycker att äldre; sina föräldrar, släkt och andra i olika sammanhang inte, eller i alla fall sällan, gör, eller har gjort, saker tillsammans.
Har fått liknande tankar från äldre som (utåt) verkar ha haft bra liv och förhållanden och haft det bra (och mycket mycket bra) ekonomiskt men som ändå tycker att de inte riktigt tagit vara på tiden och umgås och göra saker tillsammans med partner/livskamrat/familj/vänner med mera.
I många fall har man satsat mer, kanske för mycket, på slantarna. Ska bara jobba lite mer, ska bara shoppa lite mer. Karriär och pengar har gått före. Man tar varandra för givet men ses knappt. Det tänkta livet tillsammans har blivit ett liv på olika håll med få gemensamma intressen och egentligen väldigt lite tid och görande tillsammans. Lite ledsamt för många har ju träffats för att man gillar varandra, gillar att hänga tillsammans, göra och uppleva saker tillsammans men så blev det inte. Någon sa ”min partner är min bästa lekkamrat” och det är verkligen ett trevligt sätt att se på det.
Tänkvärt. Tror återigen på att det är rimligt att försöka skapa sig en vardag man trivs i och med så blir man nog mindre benägen att alltid längta bort.
