En läkares kamp för att överleva på sydpolen
av Jerri Nielsen, med Maryanne Vollers
Detta är den sanna historien om Jerri, akutläkaren som valde att söka sig till den kallaste av platser för att under 11 månader bo och jobba tillsammans med andra likasinnade. 7 månader om året är Antarktis inte nåbar då det är för kallt för att landa ett flygplan. Så den 15 februari 1999 var det traditionell stängningscermoni och sista planet med folk, som inte skulle övervintra, lämnade stationen. Nästa plan med folk och mat skulle anlända den 25 oktober…Trettiotvå män och nio kvinnor delar nu på utrymmet i kupolen. Tre elgeneratorer förser stället med ljus och framförallt värme. Utan dessa skulle allt och alla bottenfrysa på några timmar. Temperaturen utanför kupolen kan under vintertid krypa ner under -70°. Nu börjar det riktiga livet…
Jerri trivs i det oändliga landskapet och med det medicinska ansvaret att ha hand om alla de andra sydpolarna. I mars upptäcker hon en knöl i sitt ena bröst och anar att det kan vara bröstcancer. Via e-post får hon hjälp och vägledning för att försöka fixa undersökning och operation på sig själv med hjälp av sina vänner. Den 23 juli får hon reda på att hon har cancer och att den är aggressiv. Förutom vetskapen att hon har bröstcancer och inte kan komma hem förrän tidigast om 3 månader, börjar media förfölja hennes föräldrar, syskon och vänner. Och hennes ex-make skapar bekymmer genom att sprida lögner om henne.
Detta är en gripande historia om den stora naturen, den lilla människan och vänskap. En bok som jag läste med tårarna rinnande nerför kinderna, men ändå med ett leende för alla knasigheter som behövs för att överleva och leva på ett sådant utsatt ställe.