Det var en gång en eskimå
Vars namn om jag minns rätt
Var Eski-Leski-Mårtensson
Esquire rätt och slätt.
Till yrket eskimålare
Med långt och svajigt hår.
Han älskade en eskimö
Som just fyllt sjutton år.
Och fröken Eski-Monika
Hon bodde med sin mor
På skäret Eski-Måse-Skär
Dit målarn ofta for.
En stormig eskimånskensnatt
En våg kajaken tog
Och Eski-Leski-Mårtensson
Han drunknade och dog.
Och fröken Eski-Monika
Som upp på stranden stod
Hon tog en Eskilstuna-kniv
Och låg där i sitt blod.
Och eski-månen sken så ljuvt
På dem som döden ljöt.
Och Eski-modern svimmade
Och Eski-mopsen tjöt.