En söndag i oktober stod vi där på stationen i Holyhead, lite lätt yrvakna, fnittriga och med en hel vecka framför oss i Angleseys turbulenta vatten. Carin, Eva-Lotta och Ulrika och så jag. Många mail, meddelanden och samtal hade växlats innan vi äntligen var på plats 😀
Nick Cunliffe var vår instruktör under denna vecka. Vi började en väldigt blåsig måndag med att samla ihop lite grejer, hämta en kajak och hälsa på i SKUK-fabriken, innan vi kom i vattnet. Lite övningar i Cemaes Bay, för att känna på kajakerna, vattnet och oss själva. Gött att komma igång med lite mindre läskiga övningar.
Tisdagen började vi tidigt med tidvattenplaneringen som vi fått i läxa.
Strax efter 9 mötte vi Nick vid The Swellies. Här skulle det tränas i strömmande vatten. Mellan bropelarna till Menai Bridge, som förövrigt är byggd 1826, paddlade vi fram och tillbaka, härs och tvärs, tills vi kände att vi kanske började få lite koll på de olika strömmarna och eddylines. Väldigt, väldigt kul. Framåt 14-tiden hade vi passerat lunchtid med råge, och hungern skrek i kropparna. Vi hade alla bestämt oss för att jobba i Menai Strait så länge det fanns nått att leka i. Tack och lov för att fickorna var fyllda med choklad!
Tanken var att vi efter lunch skulle kajaksurfa i Rhosneigr. Det var endast Eva-Lotta och Nick som orkade… Och vilka surfar de fick! Sa de. Vi andra missade allt då vi återvände till lägenheten och slappade…
Onsdagen var det dax för högre sjö och klippor. Det blev några småstopp på vägen förbi Penrhyn Mawr upp en bit mot South Stack innan vi gav oss ut i tidvattenströmmarna. Vinden låg på från väst och strömmen gick i sydlig riktning. Lite toppiga vågor och rejäl sjö! 2,5-3m fick jag reda på sen…
Lunchen intogs på ett stenigt ställe där vi fick hoppa i vattnet och simma in med kajakerna för att sen dra upp dom ganska högt. Efter lunchen blev det dags för det som jag har efterfrågat mest. Räddningar nära klippor. Kändes helt okej när man väl gjort det några gånger ;). Väldigt kul, stärkande och inspirerande!
Torsdagen var det lovat lite vind och fint väder. Återigen en tidig morgon med planering för turen ut till the Skerries som ligger en liten bit utanför den nordvästra kusten av Anglesey. Vi startade i Cemlyn Bay, beräkningarna var perfekta och utan några problem landade vi precis där vi skulle. I den sydvästra viken finns en finfin liten strand och ett 20-tal sälar som är riktigt nyfikna. Några var dessutom pratglada och lekte i viken.
På tillbakavägen fick vi hjälp av strömmen ner mot Church Bay. Vi packade ner grejerna i kajakerna, lämnade dom en bit högre upp på stranden och åkte iväg till Camaes Bay för kvällsmat. Eftersom vi var i Wales var det läge att testa fish n’ chips. Helt ok, men ingen sensation direkt ;).
Sen var det dax för mörkernavigering tillbaka till Cemlyn Bay. Det var inte becksvart, det gick att ana konturerna av land och fullmånen bakom molnen. Precis runt udden visste vi att det skulle strömma en del, men vi var inte riktig beredda på att det skulle gå så fort… Så vi for i lite olika riktningar och hade inte hundra koll på var vi var… Men det gick fort att samla ihop oss igen.
Strax innan vi kom fram till bilen skulle vi såklart mörkerrolla oxå. Det gick finfint. Efter rollandet upptäckte vi att en fikalucka saknades. Tack och lov så saknades inget, men vi fick oss alla en tankeställare med vad och hur man packar i fikaskottet…Â Tillbaka i lägenheten var vi strax innan midnatt. En lång, rolig och perfekt dag på vattnet.


Fredag morgon skulle vi träffas i Port Dafach för paddling i Penrhyn Mawr. Nu skulle vi känna på tidvattenracet. Tyvärr gick halsmudden på Ulrikas torrdräkt sönder på morgonen, så hon fick avstå paddlingen för att istället fixa den.
Jisses vilket stort vatten! Vi körde räddningar och bogseringar i de olika racen och kände oss riktigt säkra efter hand. Så himla nöjd och glad! En kort kväll tillbringades på den lokala puben med ett glas vin och en hamburgare.
Eva-Lotta skulle fortsätta att jobba i vattnet under helgen, medan jag, Carin och Ulrika körde sightseeing. Ett besök hos Chris the Rubberman och fixade Carins armmuddar på torrdräkten, Chris gav dessutom många tips på andra aktiviteter i området. Himla trevligt! Sen körde vi vidare mot Betws-y-Coed för shopping. Byn ligger i Snowdonia Mountains och har en väldig massa outdoorbutiker, cafeer, b&b mm. Superfint ställe och omgivningarna är helt fantastiskt vackra.
På söndagen lämnade jag lägenheten och tjejerna. Eva-Lotta hade sista dan på sin BCU 5* assessment, Carin och Ulrika skulle vara med som försökskaniner. Det var med tårar i ögonen jag kramade tjejerna när de lämnade av mig vid stationen för resan hemåt. Det har varit en helt grym vecka. Vi har funkat så bra ihop, massvis av skratt, inga problem med att lita på varandra och nästan alla grejer vi har gjort har varit nytt för mig. Dessutom är Nick en fantastisk coach med ett tålamod utan dess like ;). Även om jag gärna stannat kvar ett tag till så var det skönt att komma hem och krama om min man.
Och Eva-Lotta?
Hon åkte hem med sina 5 stjärnor i bagaget. Grattis tjejen! 😀
Ulrika och Carin har oxå bloggat. Bilderna har jag, Carin och Eva-Lotta tagit.
Lite lagom avis! Kan det bli killpaddling där? 🙂
Nästa år igen, Pia! Eller hur? Och Peter – det är nästan alltid killvecka i Wales. Vi försöker bara rubba balansen lite 😉
Äntligen!
😉
Hehe, man vet aldrig och jag lovar inget 😀
Kul att läsa!!
Kanske dags att åka över och dricka lite rejält med Tetleys… 🙂
Bra jobbat tjejer! (Men det var ju ingen överaskning för oss som vet att ni är grymma!)
Love the tigerkajak!
@Molly: The tigerkayak is very nice, gets really good in pictures too 🙂
Klart du ska över och dricka Tetleys Patric, vi var inte så duktiga på det, även om Carin gjorde sitt bästa… 😉
Kul och inspirerande läsning. Bron kände jag igen från en kajakDVD.
Tuffa tjejer..!
Ni verkar ha haft det toppen. Vi hör gärna mer när vi ses.
Oj vad coolt. Blir mycket imponerad!
Imponerande !
Apropå saknat lucka för fikaskottet; kom ni fram till vad/hur man ska/inte ska, packa där ?
Angående luckorna så kan man ju packa saker som är fuktkänsligt (sovsäck, kläder, elektronik) i täta packpåsar om man anar att luckorna eller kajaken i övrigt läcker. En annan fördel med en del saker vattentätt packad är ju om det regnar och man ska packa i/ur kajaken då. Roligare med torra än blöta prylar 😉
Och det är ingen dum idé att ha luckor som sitter fast i kajaken med snören eller remmar om de skulle lossna. Och åker luckorna av kan det vara vettigt att ha innehållet i packpåsar så att inte massa småsaker bara sköljs ur. Kila gärna fast sakerna i varandra. Visserligen blir det svårare att få ut grejer ur fikaluckan under gång, men det kan det vara värt 😉
Ska man vara riktigt extra försiktig kanske man ska sätta fast packningen inuti kajaken också!? Fast det känns lite väl överdrivet.
Men att luckor lossnar är ändå ganska ovanligt. Däremot att kajaker eller luckor läcker lite, är desto vanligare.
Tack för ditt svar. Alltid lärorikt och inspirerande att läsa er blogg !