Idag på eftermiddagen lyckades jag till sist resa mig från soffan… Tog en skridskosväng på Västersjön. Finfin is, kanongo sol och riktigt skönt i lä. Dock kallt och ruggigt i vinden. Lite annat folk ute, men inte så många.

Frun 😉 var hemma och försökte bli av med förkylningen hon dras med. Gick fint att åka själv även om jag på sektmötet fick lära mig att man minst skulle vara tre eller helst fler. På tal om skridskomötet så det var riktigt trevligt, det var alltså en sån där skridskovälkomstkväll för att man ska få åka med på SIKs (Skånes IsseglarKlubb) turer och få tillgång till de topphemliga israporterna. Och om ni undrar så hade faktiskt inte alla äppelknyckarbyxor, men medelåldern kändes rätt så hög, men det är den ju i kajakkretsar oxå i många fall. Jag kan dock tycka att man snackar för mycket säkerhet och prylar och glömmer upplevelsen och glädjen, det är väl ändå därför de flesta åker?! Många måsten och krav känns det som. Men det är inte unikt i skridskokretsar, detsamma förekommer ju även i andra hemliga sällskap.

Tog även en geogömma i förmiddags när jag var inne i Ängelholm en sväng. Får försöka komma igång med det där igen. Det är ju faktiskt himla roligt. Och man kan ju behöva flera anledningar att komma ur soffan.