När vi lastade kajakerna för en bassängträning förra säsongen kommenterade någon ”men det där kan ni väl redan?” Liknande har vi hört när vi berättar att vi försöker lära oss mer om odling, förädling, biologisk mångfald och liknande på Holma, när Pia gått pralinkurs, när vi gått guidad svamptur igen med mera… Märkligt.
Visst kan vi göra en kamraträddning och roll i kajak (och har kunnat i 20+ år) men vi är verkligen långtifrån jätteduktiga på det.
Vi kan även dra upp lite mat i odlingarna men kan egentligen jättelite om det.
Vi kan även lägga in lite av det vi skördat och frysa in men det finns så mycket mer att lära.
Detta gäller såklart det mesta oavsett om det är kajakövningar, natur, odling, matlagning, snickeri, baka bröd, hantverk överlag, fotografering, naturkunskap, klimatpåverkan, binda blomsterbuketter, måla, bygga kajak osv. Allt kan man vilja lära sig mer om. Sen ska man verkligen inte underskatta att lära sig och göra saker tillsammans med andra. Man kan såklart lära sig rolla själv via YouTube, odla via Netflix och göra praliner via Tiktok eller på annat vis. Diskussionerna, snacket, glädjen när man lär sig tillsammans med likasinnade och gör tillsammans är svårslaget.
Repetition är kunskapens moder
Att repetition är nyckeln till kunskap är kanske inte konstigt. Mycket behöver nötas in och göras fler gånger för att det ska fastna. Blir också så tydligt när man träffar andra som hållt på länge med olika saker. Någon som har övat manövrering med sin kajak i många år så det ser ut som om kajaken är en förlängning av kroppen när den svänger till synes obehindrat runt stenar, rollas hit och dit. Samma med matlagning; de som övat upp sina förmågor att ta tillvara på, och smaka sig fram, till en måltid osv.
Tänker ofta på detta när vi hänger och har hängt kring Holma, en del tycker ofta att ”det där har jag redan gjort”. Det kan röra blanda jord, så i brätten, anlägga kompost, ympning, beskärning, lära sig om verktgsvård, snida en smörkniv osv. Tycker själv det är väldigt givande och lärorikt att lära sig av och med nya människor och i nya sammanhang. Bara för att man t.ex. ympat ett par kvistar är man ju som regel ganska långt ifrån duktig på det, men man har provat på. Tänkte också på det i ett sammanhang där vi var med på en workshop i samma ämne med samma person som ledare men med två år mellan. Ledaren som var av den den nyfikna typen hade såklart själv fått ny input och kunskap på de två åren som kunde läras vidare. Tänkvärt.
Det är sällan de som tycker de redan kan allt som blir duktigast 🙂 Även om vi verkligen inte har nåt intresse eller ambition av att bli just duktigast. Det är intressant att träffa andra som är duktiga och intresserade och kanske framförallt nyfikna inom olika områden. Många av de som kan mycket har hållt på länge och fortsätter lära sig hela tiden. Ofta är det ju så att när man lär sig om ett ämne inser man att det är väldigt lite man kan. Det är lätt att fastna i Peak-of-Mount-Stupid direkt när man provat på något och tror att man kan det.
Som vanligt är det så att det mesta kan man inte & kunskap är inte tungt att bära! Sen kan man såklart säga att det är väldigt mycket man redan kan också.
