Ovanstående text ”den som har mest prylar när den dör vinner” såg jag första gången på en t-shirt i ett skyltfönster hos VPK’s (Vänsterpartiet Kommunisterna). Detta var runt 1992 då vi bodde ett tag i avgaserna i förorten Helsingborg.
Jag tror jag själv hade en sådan t-shirt ett tag, inte som kritik som det troligen var tänkt som från VPK’s sida utan mer att jag då tyckte det var koolt med mycket prylar och att shoppa nya prylar hela tiden.
Efterhand har jag nog mer och mer insett att det inte är prylarna som gör en lycklig utan snarare att man gör något kul. Visst kan prylarna hjälpa till men oftast gör de också att tiden för själva görandet blir mindre då de flesta behöver jobba mer för att få in slantarna till att tokshoppa prylarna. Dessutom tenderar prylarna kosta mer och mer så då får man jobba mer och mer… Livsstilsinflation helt enkelt.
Undersökningar gör oftast gällande att umgänge, skapa något, göra något med vänner eller familj, sex, skratta med mera är det som gör folk mest lyckliga. En av sakerna som gör många mest olyckliga sägs vara jobbpendling.
Gör mer shoppa mindre är en god tanke!
Se till att ha mer upplevelser, mer använda prylar, mer tid ute, mer tid tillsammans, mer roliga aktiviteter, mer paddeldagar, baddagar, skiddagar, cykeldagar, vattendagar, bergsdagar, tillsammansdagar, naturdagar, odlingsdagar, osv!
Finns även flera uttryck i stil med ”lita aldrig på en person med skinande utrustning” – ”never trust a guy with shining gear”.
Ett bättre uttryck är egentligen den som har minst prylar som används mest vinner 🙂
Trist med så mycket som inte används
De flesta tycker nog egentligen att det är trist att de saker man äger inte används. Många har dåligt samvete för att kajaken, båten, fritidshuset, gymkortet, cykeln, poolen, hängmattan, spabadet (knullhinken), fjällstugan, kameran osv inte används alls eller så mycket som tänkt. Mycket köps för man tror/tänker/hoppas att det ska användas oavsett om det är en båt, kajak, fritidshus, fjällstuga, cykel osv. En hel del köps nog för att få eller behålla en identitet/gemenskap. Sen kommer vardagen och verkligheten mellan och man ägnar mer tid att flytta runt, jobba för att ha råd att uppgradera, sköta om (i bästa fall) sina ägodelar än de används. Många (oftast män) lägger mer tid på att fundera på och prata om sin bil, sin kommande bil, sitt jätteviktiga jobb, sina solceller, sitt padelrack och liknande än vad de lägger tid på att umgås med sin livskamrat, familj och barn.
Bryggseglare
Under de senaste cirka 25 åren med kajaker har vi passerat rätt många småbåtshamnar i olika storlekar på våra kajakutflykter, både för parkering och sjösättning men även för glassköp, nån öl, lite shopping osv och det är faktiskt imponerande hur många (de flesta) båtar som nästan alltid verkar ligga oanvända. Träffar man båtägare i hamnar eller i andra sammanhang pratar de gärna om sin båt, sin förra båt och sin kommande båt och ibland om hur de sköter, renoverar, förvarar den och krånglar med båtplatsen kring den men sällan att den används till något kul.
Tomma fritidshus & fjällstugor
Hemomkring går, lufsar eller cyklar vi i princip dagligen genom två stugområden hemomkring. De ligger finfint sjönära och de flesta stugorna används knappt alls. Uppskattningsvis bor det folk permanent i cirka tio procent, tio procent till används relativt frekvent och 10 till tjugo procent ytterligare används då och då. Men resterande dryga hälften står nog tomma 90+ procent av tiden… Mycket märkligt och ineffektivt. Ser man sällanbesökarna i och kring deras stugor då och då räfsar de ofta löv, målar, klipper gräs eller ojar sig över hur mycket jobb det är…
Fjällstugorna är också galet. Så mycket som är tomt. Mycket används såklart under de 3-4 populära veckorna men även då står mycket tomt. När det gäller tomma fjällstugor har vi själva noterat att ju större och flådigare stuga desto mer verkar de stå tomma. Samma kan nog vid lite eftertanke även gälla övriga fritidshus.
Så här är det med mycket prylar. Tyvärr.