I lördags eftermiddag sjösatte jag i Helsingborg, efter de sista förberedelserna med kajakpynt å sånt. Det kändes rankt i Pilgrimen. Kanske för att jag paddlat mycket stabil Triton ett tag, tänkte jag. Hela överfarten blev förgylld med stödtag och vickande höfter – med mer och mer tydliga minnen om hur det kändes att paddla i vågor första gången. Vad konstigt att det känns så här rankt tänkte jag, utan att fundera djupare på saken. Stranden i Hellebæk stabiliserade upp ekipaget för natten.
Först dag 2 förstod jag. 21 chokladbollar, 6 dammsugare, 3 liter Cola, en flaska vatten och min Spot i den lånade däcksbagen. Klart att det blir topptungt. Bleke och snabba, täta delicatointag gjorde flytetyget lugnare.
Trots Delicatos lättillgänglighet var det skönt att ta lite pause iland ibland. Rödflagg – för att jaga bort alla badare.
Det blev 5 paddeldagar med många, långa paradisstränder på vänster hand och horisonten på höger.
På en strand längst ut på Sjællands Odde blev jag liggande för kontemplation och försök till dämpan av hemlängtan. Väderförhållandena för överfart till Jylland var minst sagt perfekta. Det räckte inte den här gången. Med barnfri vecka och mannen på fel sida, blev valet att vända. Istället för doft av Jylland bjöds det nattpaddling åter österut, återförening och lunch på fiskrestaurang med maken. Nästa gång hoppas jag att vi paddlar tillsammans 🙂