Byggdag 58-60

Byggdag 58, 2004-05-02
Äntligen har jag fått tag i väv! Det blev från Mosjöens väveri. De har en återförsäljare i Borås men väven kom direkt ifrån Norge. Tyvärr får jag säga eftersom Sparbanken då ville ha 150 kronor för att jag betalade till utlandet, trots att jag knappade in allt själv på hemsidan. Sedan ville tullen ha ytterligare 200 kronor – kul…

Än så länge har jag inte öppnat paketet med väv men jag hoppas den skall vara ok. Jag har köpt andrasortering – det spelar ju ingen roll om det är lite färgfläckar eftersom jag ska måla det ändå men jag vill ju inte ha några olämpliga hål.

Jag fick bra hjälp av Mosjöen så de kan jag rekommendera. Jag hade beställt vävprover från ett par andra firmor men det tog på tok för lång tid innan de dök upp. En uppsättning låg i lådan när jag kom hem efter att samma dag ha beställt från Mosjöen, en annan uppsättning dök upp först häromdagen.

Tyvärr har jag jobbat allt för mycket den senaste tiden villket verkligen inverkat menligt på bygget. Men jag har i alla fall varit på en liten jakt efter färg. Jag tänker prova med tvåkomponents polyuretanfärg. Cunningham skriver om tvåkomponents uretanfärg. Jag hoppas att det är ungefär detsamma. Jag har talat lite med leverantörer och det finns gott hopp om att det skall kunna funka. Garantier finns ej eftersom jag gör något de inte testat. Innan jag ger mig på att köra hela kajaken så får jag testa själv!

Ett annat krux har varit lämplig tråd att sy väven med. Cunningham talar här om ovaxad tandtråd – ovaxad för att man inte ska riskera att färgen inte fäster på tråden. Det finns inte att få tag i på Apoteket. Jag köpte en som förvisso var utan vax men den tålde inget. Den starkaste tråden de har på sybehörsaffären går ändå relativt lätt att dra av. Jag hade tur och fick köa en rulle med syntettråd av en läderfirma här i stan. De var mycket trevliga och tråden kan inte jag dra av med bara händerna i alla fall!

Jag tog provbiten från Mosjöen och skar den mitt i tur med värmekniven. Sedan sydde jag ihop biten igen med tråden. Allt detta satte jag på en ram som jag gjorde av lite överblivet virke.

På denna vävbit målade jag sedan med färgen. Jag la på tre lager (dock räckte den färg jag blandat till bara till tre strykningar på mitten). Cunningham menar att man kan köra alla lager på en gång genom att först köra t.ex. skrovet och sedan däcket för att därefter börja om med skrovet igen. Så jag väntade lite drygt tio minuter och sedan la jag på nästa lager.

Nu skall det få ligga och härda och så får vi se hur det blev…

PS. I morse var jag och hämtade provet. För att göra ett litet tålighetsprov tog jag ramen (25 x 25 cm) i ena näven och rumsnyckeln i andra och så dängde jag till väven mot nyckelspetsen, inte jättehårt men ändå rätt bestämt. Det blev en liten intryckning som gick tillbaka efter en stund, upprepade prov ger samma resultat – verkar klart lovande!

Byggdag 59, 2004-05-07
Idag hade jag celebert besök i garaget när Erik och Pia var uppe och hälsade
på. Dags alltså för dem att se bygget live!

Efter att studerat mitt bygge och Erik och Pias nyförvärv så satte jag och Camilla igång med att markera ut köllinjen på väven. Jag mätte ut längsta avståndet från toppen ena gunwhales:en till kölen. Sedan markeras detta plus lite marginal ut på väven från dess ena kant.

Väven häftas fast på kölen med hjälp av häftpistol utmed markeringen. Camilla tog spjärn med fötterna mot däcksribba 1 och spände väven – jag häftade från andra änden.

Nästa steg är att spänna upp väven från kölen till gunwhales:en. Man börjar från mitten och spänner en bit på vardera sidan så att det blir jämnt. På detta sätt blir alltså skrovet fixat.

Det var verkligen kul att se hur skrovet fick sin form!

Här blev det en skön paus då vi följde med Nicke ut och flög en sväng. Jag hade lovat Nicke att hjälpa honom träna lite instrumentinflygningar.

Nästa steg är att sträcka upp däcket. Här började vi i mitten av akterdäck och försökte hitta ett bra sätt att spänna väven så att det blev så platt som möjligt över en så stor area som möjligt. Sen häftade vi fast mitten och därefter ut mot aktern samt mot sittbrunnen, alternerande ändar för att få det jämnt. Proceduren upprepade sedan på fördäck

Väven som jag köpt sträcker sig inte längs med eller på tvärs men har rätt bra rörelsemån på diagonalen. Jag tror detta hjälpte till att få det så platt och fint. Vid sittbrunnen blir det en hel del extra väv men det gör inget eftersom sittbrunnssargen skall passas in här sen. överloppsväv skär jag bort med värmekniven. Vi försökte grovskära överskottet när vi spänt upp däcket med en vanlig kniv men det var knappt det tog. Väven är stark!

Det var skönt med en paus tidigare men det blev ju lite sent på kvällen innan vi lämnade garaget. Dock var det helkul att se resultatet – snacka om att det hände mycket på en dag!

Byggdag 60, 2004-05-09
Dags att sy! Lite som mössen och fåglarna i Askungen på julafton – men inte med samma effektivitet!

Sömmen läggs utmed ena gunwhales:en med start i änden av kajaken och in till sittbrunnen. Det var lite pill att få till en snygg start och få in ändarna av väven men sedan var det mest att mala på. Fästa sy, fästa sy… Jag syr med dubbel tråd och med den starka tråd jag fick tag i lär det inte vara i sömmen det brister…

Allt eftersom sömmen går framåt så tas nitarna bort. De är bara till för att hålla kvar väven vid sträckningen.

Jag syr med en krokig stoppnål (eller vad det nu kan kallas…). Inte helt nödvändigt att ha just en sån men det underlättar, framför allt då tråden skall fästas.

När jag väl nått sittbrunnen så var det dags att börja på nytt i andra änden – det tar tid!

Sittbrunnssargen sitter bara fast i väven, den är alltså inte direkt fastsatt till övriga trästrukturen. För att få fast den så skar jag upp ett hål som lämnar en hel del väv över – nu är inte tillfället att ta bort för mycket. Sedan håller jag fast sargen med hjälp av ett par ribbor och en tving.

Den undre ribban ligger an under masiken samt under ryggstödsdäcksribban (ribba 7).

Duken spänns upp mot sargen med hjälp av spikar som trycks genom väven och in i hålen i sargen.

Camilla och jag trimmade nu ner väven till ca 3 cm från sargkanten. Infästningen sker med en söm som går från utsidan av sargen in genom väven, väven rullas upp och tråden fortsätter upp runt väven och ut genom samma hål i sargen och vidare till nästa hål.

Tyvärr tänkte jag inte efter fullt ut hur mycket tråd jag skulle behöva för hela sömnaden av sargen så det var på håret i slutet – men det gick!

Detta var en mycket lång dag i garaget – men resultatet blev ju riktigt upplyftande. Jag har haft mycket nytta av all hjälp från Camilla! Det är klart praktiskt med flera händer när det skall dukas!

Innan vi drog ifrån garaget så var jag bara tvungen att provsitta! 🙂

föregående sida – nästa sida