Byggdag 37, 2004-02-02 Idag var det dags att sätta kölen på plats. Kölen skall pluggas mot stävarna så jag for och köpte lite blompinnar till ändamålet.
Efter att ha märkt ut var stävarna och kölen möts rundade jag hörnen på kölen med den lilla hyveln. Vid kontaktytan mot stävarna lämnade jag hörnen vinkelräta. Sedan gäller det att linjera stävarna och köllisten.
övergången från stäv till köl markeras på köllisten. Kölen pluggas med fyra pluggar som går in i olika vinklar för att låsa infästningen. Jag hade köpt bompinnar med både 5 mm och 6 mm diameter. Omräkningen från Cunninghams tummått sa att jag borde använda 5 mm. Tyvärr var 5 mm-blompinnarna något tunnare än just 5 mm så den pluggen satt inte fast. Blompinnarna på 6 mm var något tjockare än 6 mm så jag gjorde en provborrning i en skräpbit och där passade blompinnarna perfekt.
När väl alla plugg var på plats så sågade jag ut övergången mellan stäv och köl lite grovt med japansågen. Sedan nyttjade jag slippapper för att snygga till det. Lagom till det var dags med andra änden kom Camilla och bjöd på fika! Gött!
Efter att fixat klart även andra ändan så vända jag kajaken på rätt håll och lyckades återigen fastna och bara titta på det hela. Nu liknar det verkligen en kajak
Härnäst skall kölen surras mot ribborna dock måste jag göra ett antal mellanlägg eftersom kölen och ribborna inte alltid sammanfaller. Skrovformen är något bullig i fören och plan i aktern så frågan är hur kajaken blir att paddla. Om den får dålig kurshållning kan jag ju alltid sätta dit en extern skädda.
Byggdag 38, 2004-02-05 Utav det som blev över när jag sågade till längden på kölen gjorde jag ett antal mellanlägg för att fylla ut mellan ribborna och kölen på de ställen där dessa inte ligger an mot varandra.
På rekommendation av Cunningham rundade jag kanterna på de lite tjockare mellanläggen med hjälp av rundslipen på borrmaskinen. Attans snyggt! Nu visade det sig dock att min nya billiga borrmaskin inte höll samma mått på anslutningen som min gamla så jag kunde inte sätta den i bänkfästet. Det var tur att jag lyckades lura igång den gamle…
Efter att alla mellanlägg var inpassade så vidtog försöket att begripa sig på hur surrningen skulle gå till. Jag tog det lugnt och efter ett par ribbor så hade jag fått kläm på det. Avslutningen krävde också lite koncentrerat läsande i boken. När allt var klart insåg jag att jag blandat ihop vilken ände som var vilken på kajaken och i boken. Enligt boken skulle surrningen ske framifrån och bak – men jag utgår ifrån att det duger lika bra att surra bakifrån och fram. Så mycket för den koncentrationen.
Nu gäller det bara att komma ihåg hur surrningen ska gå till när jag fixar kajakens två ”chines”, alltså ribborna som går längs slaget på kajaken.