Bil och låga kostnader passar inte riktigt i samma mening 😉 Och det här med bil(ar) är otroligt känsligt och viktigt för många. Bilen är både en statussymbol, statusmarkör och en gigiantiskt penisförlängare 😉 Argumenten är oändliga, vi behöver, vi måste ha, klart vi måste ha en suv, vi måste ha en ny(are) de stora är mycket krocksäkrare, klart vi måste ha fyrhjulsdrift vi kör ju (kanske) till fjällen en vecka om året osv… Eller de ännu mer tragiska argumenten; den här bilen är mer jag/vi, den låter mer rätt osv 🙂 🙂
Och bil kan verkligen kosta i princip hur mycket som helst, det är bara att köpa sig en som kostar mycket pengar i inköp, som drar mycket per mil, som kostar mycket att försäkra, kostar mycket i service, byta ofta osv.
En del tycker såklart det är viktigt att berätta hur mycket deras bil kostar, det imponerar säkert på massor att man lägger 25000 i månaden på sin bil. Andra hävdar envist att ”den kostar bara 3000 i månaden” och den kostnaden de då avser är den de betalar på lånet eller leasingen (ofta med ett par års avtal och fåtal mil och stort restvärde).
Vad många blundar för är den faktiska milkostnaden. Att de flesta ligger över 25 spänn per mil är nog alla med om men att många säkert ligger uppåt 40-50 kronor milen tror jag inte man vill räkna på. Jag är inte bilintresserad men jag vet för en hög med år sedan när en av de svenska biltidningarna testade större SUVar kom de fram till att det för de allra flesta var det lägre pris att ta taxi 🙂 Intressant är att många behöver jobba kanske 2-5 och uppemot tio dagar per månad för att betala bilen! tokigt!
Så låga kostnader kan vi nog glömma om man inte får en elbil i toppskick då kan man kanske ha låg bränslekostnad ett par år i alla fall 😉
Men lägre kostnader då? Det går och där är nog tricken att köpa en bil som kostar lite mindre i drift och sen köra den mycket och ha den länge.
Egentligen är det helt kass att köpa en ny bil, men vi som har noll bilintresse och inte vill mecka själva har köpt våra senaste bilar helt nya eller ganska nya. Vi har sedan ägt dem ett tag och kommit upp i runda slängar 20000 mil. Med det upplägget har vi hamnat på mellan 20&25 per mil i total kostnad. Vi har servat bilarna regelbundet enligt tillverkarens önskemål. Vi kör relativt långt per år men rimligt försiktigt. På vår senaste kombi kostade den ungefär 14 spänn i rörliga kostnader per mil. I de rörliga kostnader ingår soppa, service, besiktning, däck, däckförvaring och däckbyte, spolarvätska, nån automattvätt då och då, lite bilschampoo och svampar m.m Ja till och med lite ränta i början, pinsamt. Sen har vi värdeminskningen på det som hamnade på en knapp tia.
Det får nog anses som ganska bra. Fortfarande många slantar per mil, månad och år, men ändå lågt jämfört med mycket annat.
Nu är detta ingen bil för de som ska glassa för polarna i det högbelånade villakvarteret, på torget eller på banken men om man inte har såna låtsasbehov så 🙂
Onkel Tom skrev ett roligt inlägg om privat billeasing för ett tag sedan. Jag håller med; att privatleasa bil är i de flesta fall en helt otroligt kass affär och bara bra om man verkligen vill göra av med slantar i onödan och/eller är riktigt kass på matematik. Tror man att man ”måste” byta till helt ny bil var tredje år är det nog inte värre med privatleasing än vanlig shopping men att byta bort en bil som endast gått 4500 känns skapligt onödigt… men samtidigt väldigt effektivt om det bara är pengaförstörande som är målet. Lyssnade på ett föredrag med en representant från en mycket stor bilförsäljare för några år sedan, de var väldigt nöjda med privatleasing, det gjorde att kunderna skaffade dyrare bilar och besökta återförsäljaren oftare. Som mycket annat som köps för lånade slantar kan man få folk att betala mer…
Men det är mycket bättre att köpa ett premiunmärke, de faller inte lika mycket i pris
Det här hör jag ibland. Vet inte om det är en skröna likt råttan i pizzan eller potatisodlingar under parkettgolvet eller bara tramsigt försäljarsnack. Vi har ett lysande exempel i bekantskapskretsen. Vi köpte en japanare, en bekant en tysk bil som väl kostade nån hundratusing extra. Efter fem år hade vi kört cirka 20000 mil och den tyska bilen hade gått 12000 har jag för mig. Vid inbyte hade båda sjunkit ungefär hundratusen…