Vänern 1992

Efter att under många år ha paddlat kanadensare och trots ett par mindre lyckade försök med kajakpaddling (eller om det var potatisgrepar vi försökte paddla) under 1991 hade bestämt oss för att satsa på en kajakvecka i norra Vänern med riktig utrustning. Vi var fyra stycken halvtokiga skåningar: Erik, Bo, Henrik och Magnus.

På midsommaraftons förmiddag träffade vi Sven från Vänerkajak, som vi hyrde kajakerna av, i Hammarö söder om Karlstad. Vi hyrde fyra stycken VKV Lisa, vilket verkligen var en kajakbekantskap som gav mersmak.

Under tiden vi höll på att packa kajakerna i småbåtshamnen i Hammarö fick vi bekräftat något vi länge anat, nämligen att motorbåtsfolk är totalt omdömeslösa. En medelålders man lyckades med konststycket att inom tio minuter först med bil och båtsläp backa på och riva ner kantstenarna vid båtrampen, och sedan att sätta full gas på båten inne i hamnen. Detta tilltag var inte populärt bland övriga båtägare i hamnen.

Under midsommaraftonen paddlade vi norrut och runt Hammarö genom Klarälven. Vid första lunchen upptäckte Henrik att han glömt sina bestick, men han är en händig människa som lyckades tillverka nya bestick av en urdrucken ölburk. Efter att det på förmiddagen varit ganska kallt och blåsigt, bjöd eftermiddagen och kvällen på stiltje och strålande solsken. Midsommaraftons kväll firades på en ö väster om Skoghall med alla tillbehör för ett lyckat midsommarfirande.

Efter att på midsommardagen ha tagit det mycket lugnt, med sol, bad och lite lätt paddling gav vi oss på söndagen vidare ut i den trevliga skärgården väster om Hammarö. När vi utforskat denna region ställde vi kosan mot den sydligaste spetsen på Hammarö. Överfarten tog nästan två timmar och Bo som är 198 cm lång hade det inte lätt i kajaken utan att kunna räta ut sig under tiden.

Vi kom fram mitt i natten och konstaterade att markförhållandena på platsen krävde självstagande tält. Eftersom vi bara hade ett tremanstält som fungerade under dessa förhållanden fick Magnus sova i ett tomt vedskjul som vi hittade i mörkret. Trots den ganska karga terrängen är det en mycket fin plats som vi kan tänka oss att återvända till för att slå läger på fler gånger.

Godis, chips och jordnötsringar är ett högt prioriterade näringsämnen under våra paddlingar, och på en lägerskola på Hammarös östsida träffade vi en genomsympatisk vaktmästare som körde oss med sin bil cirka en halvmil till en affär där vi lyckades fylla på förråden.

Med välfyllda förråd gav vi oss ut i övärlden öster om Hammarö. Denna del av skärgården är också mycket vacker och är väl värd att spendera ett antal dagar i. Till den positiva upplevelsen bidrog också det faktum att vädret visade sig från sin absolut bästa sida, och att vattentemperaturen för en gångs skull inbjöd till bad. Efter att ha cirkulerat runt bland öarna någon dag var det dags att avsluta detta årets paddling och vi gav oss av in mot Hammarö för att, med vemodigt sinne, lämna tillbaka kajakerna.

Fotografering