Fler...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors

Bertil Sjöstedt 1943-2023

Foto av författare

By Erik Sjöstedt

Nu är det ett år sedan sedan pappa Bertil tog sina sista andetag. Tiden alltså… Såklart fortfarande tomt och han saknas ofta. Det är också märkligt att livet går vidare nästan som vanligt. Att det skulle ske nångång har jag väl förstått i cirka femtio år, att det närmade sig hade vi anat de senaste 3-4 åren sedan han fick demens. Ovant och läskigt att vara med om själva dödsögonblicket. Sen är demens en historia i sig, så sorgligt att se någon förändras och försvinna bort.

Tänker inte skriva nån hyllning, känns försent. Och allas föräldrar är som regel de bästa 🙂 Går att skriva mycket positivt men det mesta skulle man ju sagt till honom för x år sedan och har kanske gjort en del i alla fall.

Uteinspiration & Odlingsinspiration osv

Pappa var scout i tidiga år, intresserad av fåglar, odlade en del, pysslade en del. Vi åkte tidigt till fjällen (Trysil), åkte på längdskidor och hade det gött ute i naturen. Längd- och turskidor är fortfarande en favoritaktivitet även om vi själva är (för) lata och mest åker liftburet. Friluftsintresset och naturintresset smittade också av sig och vi tycker vi förvaltar det väl med mycket utetid i skogen och naturen, mycket tid tillsammans och har fått mer och mer förståelse för natur, miljö och klimat. Mor & Far odlade lite smått, mest när vi hyrde sommarställe i Östergötland men även i Skåne, också kul att fått med sig det intresset, både för att det är kul att hålla på med men också för att är gott och dessutom är det är nåt som behövs. Även bär- och svamplockande och att ta hand om skörden har inspirerat. Pysslandet och gör-det-självandet har vi nog fått med en del också, kul att kunna göra en del själv och inte bara trycka på köp-nu-knapparna. Naturnära, ärlig, rättvis, flitig och nöjd är andra ord som kommer upp när vi pratar om pappa.

Aldrig pratat illa om någon

En sak som jag tänkte på såhär i efterhand är att pappa Bertil aldrig pratade illa om någon. Aldrig. Det är faktiskt lite speciellt. Många har snacka-skit-om-andra som hobby. ”De där jävlarna på jobbet”,” de där andra som…”, ”de där med fel sorts kajak, cykel, bil, inredning, hus, boende, dryckesvanor…” osv. Detsamma gäller det här att inte framhäva sig själv och prata upp sig själv. Imponerande och inspirerande. Lätt att bli raljerande om alla-andra, de som gör eller inte gör som man själv, där skulle man själv kunna bli bättre även om jag nog inte är sämst.

Att ta sig tid

Återigen är det lätt att konstatera att det var gött att kunna ta sig tid när pappa var dålig. Att besöka pappa, att besöka och stötta mamma ofta och hjälpa till. Återigen, tid tillsammans känns som en vettig prio, lätt att glömma när livet (i ekorrhjulet) rullar på.

Rimlig åldersskillnad

En annan tanke är det här med att ens föräldrar är rimligt gamla. Det har jag nog inte tänkt så mycket på innan. Nu blir det såklart bra oavsett men hade pappa varit 15 år äldre när jag kom till världen hade vi haft 15 färre år tillsammans.

”En förälders bortgång är stort och nästan en filosofisk fråga” skrev en klok person i ett mail. Ligger mycket i det. Finns mycket man kan fundera på om livet, existens osv… Livet går vidare.

Lämna ett svar