Misterhults skärgård med Helsingborgskanotisterna

Vi lämnade Kollebäckstorp vid halv 2-tiden i fredags eftermiddag, direkt efter att jag hade slutat jobba. Vi lyckades missa avfarten vi kört så många gånger, och fick istället en liten ”genväg” via Get Out i Bodafors.

Framåt 20-tiden hade vi packat kajakerna och paddlade ut i ett helt platt vatten där endast regndropparna störde spegeln. Vi hade fått reda på att HelsingborgsKanotisterna låg på St Vippholmen, men vi paddlade en extra runda innan vi kom fram till gänget. 8 tält var uppslagna och vi ställde upp vårt på en topp med utsikt mot söder. Hela kvällen regnade det men Magnus var förberedd och hade spänt upp en stooor tarp. Kvällen avslutade med mat och mycket snack om sommaren och semestrarna som gått.

Även morgonen var regnig, men det sprack upp ganska snart. Resten av dan var alldeles strålande. Vi tog det lugnt, paddlade igenom det vackra Älö och snirklade vår väg upp och ut mot Örö, där vi beställt lunch. Elisabeth tog emot med öppna armar och ett stort leende, och Owe hälsade oss välkomna på sin väg ut för att vittja några nät. Maten var gudomlig som vanligt. Vi känner oss så välkomna varenda gång. Nu ska vi bara få Elisabeth att inse att hon måste tacka nej, när det blir för mycket! 🙂

Sol och bad innan vi drog oss ner mot Strupö, via labyrinten av öar strax nordost om Strupö. Nu började det blåsa lite och det blev en del mental träning och teknikkoncentration för en del innan vi var framme på Boskär. Vi hade tänkt bo på den östra sidan, men vinden kom rakt söderifrån och det bestämdes att vi skulle slå upp tälten på den västra sidan istället. Erik, som hade paddlat iväg innan oss andra för att få lite mer paddling i kroppen, hade inte dykt upp än. Men när jag stod med tältet i näven, kom han gåendes från östra sidan, och vi bestämde att vi sätter upp tältet på den sidan (lite schysst horisontvy är ju aldrig fel). Han tog tältet och jag hoppade i kajaken igen och paddlade runt. Vi åt tillsammans allihop, på kvällen som blev kort för mig och Erik. Jag slocknade som ett ljus vid tio-tiden. Vaknade nån gång under natten av att det lät en hel del från vind och vågor på andra sidan ön, men hos oss var det helt stilla.

Söndag började med morgondopp, kaffe och frukost. Läste ut min bok, och slumrade till en timme, innan vi åter var i kajakerna, för en kort paddling in till Klintemåla. Erik drog vidare mot Bodafors medan jag fick skjuts hem till Knäckebröhult.