Snart dags för Freya att börja varvet runt Australien

Freya Hoffmeister rollar på Stockenträffen, Orust, 2007

Att paddla runt en ö kan ju vara rätt så trevligt, avkopplande och kul. Men när ön är nästan lika stor som hela europa då vet i katten om det är så avkopplande längre 😉

Nu drar i alla fall Freya “svarta damen”Hoffmeister iväg om ett par dagar för att inom kort påbörja rundningen av Australien. Det är bara Paul Caffyn som gjort det tidigare, hans bok The Dreamtime voyage handlar om den turen som tog ganska precis ett år.

Vi kan väl gissa på att hon kommer att ha som mål att slå rekordet… Att bara bli första kvinna som paddlar runt australien räcker nog inte.

Turen är på totalt 14034 km, men då ska hon paddla rakt över Gulf of Carpenteria, en överfart på sådär 560km!!! Måste hon paddla in i den lilla bukten så blir det en rejäl omväg och totalsträckan hamnar då bortåt 15167 km. Med snittar hon dryga 40km om dan klarar hon det under året.

Ska bli spännande att följa Freya, som denna turen valt att paddla en Epic 18x istället för NDK/SKUK som hon använt på tidigare långturer runt Island och Nya Zealand.

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

Kommentera

15 tankar på “Snart dags för Freya att börja varvet runt Australien”

  1. Nja, passa er för schack gubbar!!
    Det har blivit en riktig materialsport med två läger, den ultratraditionella och den nyoportunistiska falangen.
    Antingen spelar man med Ebenholtz- och Elfenbenspjäser i den gamla skolan eller så gör man som modernisterna, spelar med kolfiber- och kevlarpjäser, men enligt mina källor så “skola de aldrig mötas” och på senaste VM så vägrade en av de gamla Ryssarna att möta en ung Portugis för att han hade svarta kolfiberpjäser…
    😉

    …det är inte bara inom paddlingen det finns olika skolor…

    /Rob

  2. Tänker snarast på alla kanotister som med bestämdhet hävdat att vingpaddel, roder och stor sittbrunn hör hemma på småsjöar. Kanske blir det en och annan kanotist som får käka upp sin GP eller skädda eller stolthet…

  3. @robert; men utomhusshack då? då får man lite frisk luft i alla fall 😉

    @erik a; aha du tänker så. Jo, det klart, inte för att jag tror nån kommer käka skäddor för den skull, men lite aha-upplevelse kan det kanske bli för vissa. Och inte minst för de som har “snabba” havskajaker men som ändå bara drar runt dem på insjöar, innerskärgårdar, plattvatten, kanaler osv… När de egentligen funkar även ute där det kan skvalpa lite 😉 De kanske vågar sig ut de med.

  4. Hon har redan visat att hon är väldigt tuff, tuffare än de flesta män. Kan någon, kan hon. Tror inte kajaken i sig var avgörande utan mer den support/sponsring jag tror hon får från Epic. Skulle dock vara väldigt roligt ifall hon lyckas ta sig runt Australien. Dels en stor inspirationskälla för kvinnor, men så får ju vi roderfanatiker extra argument.
    Hur många paddlar och roder tror ni hon kommer krascha? NZ turen resulterade i en kraschad kajak och en borttappad paddel. Jag gissar på 3 paddlar och 3 roder.

  5. Ett litet förtydligande.
    Det var inte valet av utrustning som var orsaken till konstaterandet, utan snarare miljön och då speciellt de djur som finns där. (Han nämnde speciellt saltvattenkrokodilen.)
    En överfart på 56 mil känns ju också som en utmaning, speciellt som hon inte skall ha något övernattningslösning i sin kajak (om jag förstod det rätt).

  6. På omslaget till “The dreamtime voyage” är det i alla fall roder på hans kajak. Förvisso uppfällt just på den bilden, men inne i boken är det nere oxå.
    Dessutom har han stråhatt 😀 och flytvästen på fördäck.

  7. Jodå Paul Caffyn monterade roder tidigt under färden och är sedan dess en hängiven rodermissionär. Till saken hör att han plastade ihop sin kajak i en lånad gjutform (en av de äldsta Nordkappvarianterna – det var så man skaffade kajak på den tiden i Australien) och att han klagade mycket över manöveregenskaperna i bokens första del.

    Paul Caffyn klarade sina 56 mil med hjälp av frikostigt bruk av diverse “kosttillskott” 😉

    Runt Island använde Freya vingpaddel och Greg GP och konstaterade att det inte i något avseende påverkade paddlingen, varken i fart, kompetens i vågor eller annat – de hade bara olika preferenser.

    Vad jag minns ur boken var det värsta tillbudet varken hajar, vattenormar eller saltvattenskrokodiler utan att han fick upp en box-jellyfish (kubmanet med dödligt gift) på handen och underarmen utanför östkusten – räddningen blev en desperat surf in till stranden där en solbadare snabbt fick fram ättika att badda med – a real close call!

    Björn

  8. I början av början av -90 skickade jobbet mig till Irland under några månader. Efter att ha plöjt Hutchinson’s och BCU’s kioskvältare förväntade jag mig fullt med havskajaker på Irland. Sökte med ljus och lykta efter havskajaker. Efter många om och men lyckades jag hitta en Nordkapp HM kopia hos den lokala tillverkaren. För övrigt fanns bara fors och slätvattenkajaker att köpa i butik. Kände mig smått lurad.
    Nordkapp HM är inte speciellt lättpaddlad, så jag förstår att PC satte roder på den.

Kommentera