Kajakpaddel

- blir många lyft på en dag

En bra paddel är guld värd! När man ute och paddlar så ”viftar” man många gånger med paddeln på en dag. Därför är det viktigt att man trivs med den och att den inte är allför tung.
Det finns paddlar i alla prislägen; från billiga, tunga plastpaddlar som man kan köpa för ett par hundralappar till superlätta, kolfiberpaddlar som kan kosta hyfsat många tusenlappar. Och så finns det träpaddlar som man kan köpa eller göra själv. Gör man sin paddel själv är kostnaden försumbar, i alla fall så länge man inte räknar arbetstiden.

Olika paddlar på en tur i Blekinge skärgård, maj 2003.

Min första paddel var en Vitudden från VKV. Den är i kolfiber och väger inte så mycket, den är delbar och är lätt att ställa in vinkeln mellan bladen på.
Jag paddlade med den i cirka 2 år och trivdes kanonbra med den. Under en tur med andra kajakister fick jag testa en Robson Voyager och tyckte att den kändes bättre, den var i ungefär samma lättviktsklass, var lika bra att paddla rakt fram med men jag tyckte den var enklare att använda för styrtag, kontringar osv. En sådan inhandlades hos Orust Kajak, även den delbar och VKV-paddeln fick finna sig att bli degraderad till reservpaddel. Jag paddlade med den i ett par år och var mycket nöjd med den.
Ibland såg man paddlare med tunna, smala träpaddlar och undrade hur de bar sig åt för att ta sig framåt med en sådan liten, smal och klen paddel?!

Olle med alaskapaddel utanför Burholmen, Koster, september 2003

Jag snickrade mig en grönlandspaddel efter beskrivningar från Björn Thomassons och den började användas sommaren 2002, jag använde enbart den och andra grönlandspaddlar under cirka 3 år och trivdes kanonbra med dem; lätta, ovinklade, enkla att rolla med, förlåtande vid styrtag m.m.

Jag tror många hade trivts bra med grönlandspaddel om man bara ser till att ”paddla in sig” innan man förkastar dem, det känns förmodligen inte rätt från början, men ger man det en ärlig chans kommer man snabbt in i det.

Jag med Fosterpaddel i Blekinge, nyårsafton 2005

Men i vågor kändes det kanske inte riktigt lika bra, jag hade lite svårt att få upp farten och fånga vågor vid surf. Och vid en del styrtag fick man lite dålig effekt tyckte jag. Så våren 2005 skaffade jag, efter lite provpaddlande uppe vid Orust, en NigelFosterpaddel som nästan är grönlandspaddelns raka motsats; korta och breda blad och med rejäl vinkling! Och dessutom blev det en kort rackare med 209cm!

Och jag trivs jättebra med den, jag får bättre effekt på mina kontringar och akterliga styrtag, jag lyckas fånga lite fler vågor. Men jag blir oxå lite tröttare i min otränade kropp Fosterpaddeln greppar väldigt exakt och ibland brutalt vid styrtag och liknande, den är en fröjd att rolla, stötta och styra med. Den är ganska tunn i kanterna vilket gör den känslig för stötar och ispaddling.
Pia bytte också paddel våren 2005, för hennes del blev det en Robson Storm, som hon trivs kanonbra med. Robsonpaddlarna är väldigt stryktåliga, inte superlätta, men klart sköna att paddla med.

Våren 2006 köpte vi även en vingpaddel från Paddelkraft, det blev en Kajner modell ganska liten. Tror de kallar den barn eller tjejmodell. Både jag och Pia har använt den litegrann. Det känns ganska okej, men jag skulle nog definitivt behöva öva mer teknik för att det ska gå bra med den. Och sen hade det nog underlättat avsevärt med ett roder på kajaken när man kör med vingen. Nåja, Vi kommer fortsätta öva med den, får se vart det lutar. Har spanat lite på Epics lätta vingar oxå…

Sommaren 2006 köpte vi en grönlandspaddel i kolfiber från SuperiorKayaks. Vi kunde inte motstå grönlandspaddlandet helt och när de helt plötsligt fanns i kolfiber kändes det ju modernt igen. Garanterat vår dyraste paddel (än så länge…). Den är superlätt och styv som attan. Riktigt trevlig att paddla och rolla med. Men vi får väl erkänna att vi inte använt den så värst mycket. Nu finns Superiorpaddlarna som delbar variant, och det underlättar transporterandet; kanske ska beställa en ny?

Hösten 2009: Det har runnit flera paddlar mellan fingrarna sen texten ovan; har kört en hel del med Werners paddlar som är himla lätta och sköna. Jag har använt en Cyprus med krokigt skaft och trivs bra med den, den är 215cm och det kanske är lite i längsta läget. Pia har använt en Werner Kalliste 220cm med rakt skaft rätt mycket, men den är nu såld. Men en kortare Kalliste med krokigt skaft hade nog passat. En Robson Zephyr, 215cm även den krokig ingår oxå i samlingen sen i somras, en väldigt skön paddel men tyvärr har låsningen bråkat lite med oss där, men det ska väl vara lösbart. Senaste tillskottet i paddelsamlingen är en Double Dutch Breeze med krokigt skaft och 215cm lång; känns klart lovande.

Pia paddlar med vingen i Blekinge skärgård. Kameran monterad på kajaken.

Stormpaddel, vanlig grönlandspaddel och RollingStick

Reservpaddel bör finnas med, i alla fall minst en i en grupp och är man ute själv tycker jag att det är självklart. Till att börja med hade jag en riktig ”budget”-paddel som extrapaddel. Den var riktigt trist att paddla med och vägde hur mycket som helst. Hade jag behövt använda den i skarpt läge hade jag nog inte orkat paddla så länge ;-( En reservpaddel bör vara av någorlunda bra kvalitet och vettig att paddla med. När man väl behöver den är det troligtvis lite besvärligare förhållanden och då vill man inte plaska runt med en kass paddel som man inte trivs med. Sommaren 2009 köpte en fyrdelad Aquabondpaddel som är tänkt som reservpaddel som är lätt att packa ner i kajaken om man så skulle vilja.

Tre olika
Grovt sett kan man säga att det finns tre olika sorters kajakpaddlar;
Vanlig paddel, även kallad europapaddel. De allra flesta paddlar med såna, lätta att få tag på i massor av olika varianter. Mer eller mindre platt blad.
Grönlandspaddel, eller egentligen eskimåpaddlar, långa smala blad, som regel i trä och hemmabyggda, men det finns några som säljer färdiga paddlar
Vingpaddel, för motions och tävlingspaddlarna är detta det absolut vanligaste, skålade blad.
Sen finns det ju massvis med varianter av alla tre ovan; olika bladform, material, bredd, längd, olika tjocklek på skaftet m.m.

Paddelsäkring – en lina mellan paddeln och kajaken är vanligt förekommande, vissa hävdar det är bra, andra att det är livsfarligt!! Men så är det ju med det mesta; det finns ytterligheter inom allt och ”sanningen” ligger kanske nånstans mittimellan. Jag har oftast en gummicoord mellan paddeln och kajaken, dels för att bara kunna släppa paddeln och t.ex. fotografera och dels så fungerar paddeln som ”drivankare” om jag skulle behöva gå ur kajaken.
Och visst kan det säkert bli livsfarligt om jag skulle bli kastad runt i stora vågor och få linan runt halsen eller bli fastsurrad runt kajaken, men den risken får jag väl helt enkelt ta då.
Vissa som är ute på riktiga långfärder och rejäla överfarter sätter visst ibland även en lina mellan sig själva och kajaken så blir de inte av med varken kajak eller paddel om de druttar i.

Läs mer om att välja paddel på Björns Thomassons sida.
Läs mer om grönlandskajaker, grönlandspaddlar och allt annat kring traditionell paddelteknik hos QajaqUsa.
Läs mer om att paddla med vingpaddel på Erik Arnströms sida.
Länkar till andra paddeltillverkare och annat finns på länksidan.

Pia med hemmasnickrad Pagaj | Rolf från Karlstad med delbar grönlandspaddel från Feathercraft

Paddel Ett sorts stor slev, med vilken kajakpaddlaren försöker gräva gropar i vattnet. P. är även ett utmärkt tillhygge om infödingarna skulle visa sig aggressiva. (ur Orust Kajaks ordlista för kajakpaddlare)