2004-05-16
Jag kunde hålla mig när vi kom hem från helgens sköna paddling i Misterhult utan jag var tvungen att paddla lite till…
Så jag tog qajaqen med mig ner till Stångån och la i. Jodå den flöt fortfarande! Jag lät den ligga i ett tag och efter en stund kunde jag – tyvärr – se att det kom små pärlor av vatten på insidan av väven. Den var alltså inte tät. S–t! Nåväl det var ju inte värre än att den skulle kunna vara så med tanke på att jag brukar dra med mig mer vatten in i kajaken när jag sätter mig i från vattnet. Men den ska ju vara tät!
Men det var ju lika bra att paddla en liten sväng när jag nu ändå var nere vid ån. Det är något vingligare än Buccaneeren när man skall i samt att det krävs lite ”vinglande” med kroppen också för att komma i. Så än så länge i alla fall behövs paddeln verkligen som utriggare när jag ska i.
Jag är ju en utpräglad badkruka så vattnet var för kallt för att jag skulle ge mig på några rollar. Men åtminstone var jag ju tvungen att känna på lite sculling:
Det blev ingen lång tur och det blåste inte så mycket så det är svårt att uttala sig om de allmänna paddelegenskaperna. Grundintrycket är dock att den accelererar snabbt, är lättsvängd men ändå hyfsat kursstabil.
Nåväl bara att måla mer…