Myggfritt på Valö

Det blev en helg på Valö i Göteborgs södra skärgård igen, men det vara nära det blev soffan… Spöregn och kulingvarning i fredags morse gjorde det lite segt att packa hemma och lasta kajaker, men framåt Göteborg och GKF lättade regnet och kulingen skulle nog inte komma förrän senare…

Lite motigt över till Köpstadsö men sen kom inte vinden åt oss särskilt mycket när vi drog oss söderut i lä. Misstänkte att det skulle vara aningen guppigt sista biten från Vrångö över till Valö, typ som vid oktoberrundan förra året, men det var förvånansvärt små vågor. Landade i lilla viken nedanför fyrhyset när det började mörkna. In med allt i Lillstugan och så en promenad längs med sydsidan bort till Hultet och tillbaka. Lite eldande, god mat och dryck så somnade vi sött med vinden vinande runt knutarna.

Vi trodde det skulle komma massvis med folk dan efter, den inställda turen för några veckor sen, när vi istället paddlade runt kullaberg, var flyttat till denna helgen… Men den blåste visst inne nu med 😉 Nåja, det finns ju alltid en som trotsar vädret så lite sällskap skulle vi ju få.

Vaknade till en grå och regnig morgon så vi slöade lite i stugan, tog en promenad lite senare, slöade mera och skulle precis börja röja lite när Johan kom, så det blev lite tjöt, äppelkaka och varm&kall innan röjandet tog fart.

Finfint lördagsväder

Månsken över Valö

Åsså en promenad i ”solen-är-snart-på-väg-ner”-ljuset, fantastiskt fint såklart. Väl tillbaka blev det mer tjöt, mer mat och dryck (hade ju med skumpa till stooort sällskap…) och så fortsatte det så tills klockan inte var så mycket, men vi var trötta… Inget svårt att somna igen.

På söndagen blev det sovmorgon, slö- och slappande, men vi hann med lite buskröj då med. Vindprognosen gissade på 15-17 V/SV, vridande och ökande till NV och sen N så det kändes ju sådär lovande och två av oss var nog lite oroade för att tillbakafärden skulle bli slitig… Men Johan kan ju paddla så han tänkte nog inte på det 😉 Dessutom tycker han att allt som inte är RAK motvind nästan är medvind 😉

Platt och lä på Vrångös insida.

Lite segt sista biten men fint ljus.

Hemfärden gick smidigare än förväntat, visst var det lite motigt mellan valö-vrångö, vrångö-styrsö och aningen mer slitigt på slutet, men inte så farligt. Som vanligt kanongött att komma ut. Och det är ju så att vi har aldrig ångrat att vi stuckit ut, men däremot suttit hemma och ångrat oss flera gånger… Och med stugboende är det väldigt bekvämt.