Anekdot för sänkande av arbetsmoralen

Inlägget innehåller annonslänkar från bland annat Prisjakt, XXL, Outnorth, iPhonebutiken, Sportamore med flera.

IMG_2980
eller Den nöjda fiskaren

En flott klädd turist sätter just i en ny färgfilm i sin kamera för att fotografera den idylliska tavla: blå himmel, grönt hav med fredliga snövita vågkammar, svart bröd, röd fiskarmössa. Klick. En gång till: klick, och eftersom alla goda ting är tre, och det är bäst att ta det säkra före det osäkra, en tredje gång: klick.

Det spröda, nästan fientliga ljudet väcker den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig, sömnigt fiskar efter sitt cigarettpaket, men innan han funnit det han söker har den ivrige turisten redan hållit en ask framför näsan på honom, inte direkt stoppat cigaretten i munnen på honom men lagt den i hans hand, och ett fjärde klick, cigarettändarens, avslutar den brådskande artigheten. Genom det överdrivna i denna flinka artighet, detta för mycket av det goda som knappast går att mäta och som man aldrig kan sätta fingret på efteråt, har det uppstått en irriterande förlägenhet som turisten – kunnig i landets språk – försöker överbrygga genom ett samtal.

”Ni kommer att få fin fångst idag.”

Huvudskakning från fiskaren.

”Men jag har hört att vädret är gynnsamt.”

Huvudnickning från fiskaren.

”Ni ska alltså inte fara ut?”

Huvudskakning från fiskaren, stigande nervositet hos turisten. Förvisso ligger den fattigt klädde karlen väl honom varmt om hjärtat; sorgen över det försuttna tillfället gnager honom.

”Å, ni mår inte bra?”

Äntligen övergår fiskaren från teckenspråk till talade ord. ”Jag mår alldeles utmärkt”, säger han. ”Jag har aldrig mått bättre.”

Han reser på sig, sträcker på sig, som om han ville demonstrera hur atletiskt byggd han är. ”Jag mår alldeles fantastiskt bra.”

Turistens ansiktsuttryck blir allt olyckligare, han kan inte längre hålla tillbaka den fråga som så att säga hotar att spränga hans hjärta:
”Men varför far ni inte ut då?”

Svaret kommer prompt och knappt. ”Därför att jag var ute redan i morse.”

”Var fångsten bra?”

”Den var så bra, att jag inte behöver fara ut en gång till, jag fick fyra humrar i mina korgar, nästan två dussin makrillar…”

Fiskaren som äntligen blivit vaken, töar nu upp och klappar lugnande turisten på axeln. Han tolkar dennes bekymrade ansiktsuttryck som ett uttryck för visserligen onödiga men ändå rörande sorger.

”Jag har till och med nog för i morgon och i övermorgon”, säger han, för att lätta främlingens sinne. ”Får jag bjuda er på en av mina?”

”Ja tack.”

Cigaretter sticks i munnar, ett femte klick, främlingen skakar på huvudet och sätter sig på båtkanten, lägger ifrån sig kameran, ty nu behöver han bägge händerna för att ge eftertryck åt sina ord.

”Jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter”, säger han, ”men föreställ er att ni for ut en andra gång idag, och ni skulle få tre, fyra, fem, kanske rentav tio dussin makrillar… föreställ er det.”

Fiskaren nickar.

”Ni skulle”, fortsätter turisten, ”fara ut två, tre, kanske fyra gånger inte bara idag, utan i morgon, i övermorgon, ja varje gynnsam dag – vet ni var som skulle hända?”

Fiskaren skakar på huvudet.

”Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liten kutter, med två båtar eller kuttern skulle ni naturligtvis kunna få större fångst – en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle…”, entusiasmen gör att rösten sviker honom ett par ögonblick, ”ni skulle bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske, och sen en konservfabrik, flyga omkring med egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera era kuttrar via radio. Ni kunde förvärva laxrättigheter, öppna fiskrestaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder – och sen …” – åter mister främlingen målföret av entusiasm. Semesterglädjen har nästan runnit av honom, och bedrövad i sitt innersta skakar han på huvudet medan han ser ofångade fiskar muntert hoppa i tidvattnet som fredligt rullar in mot stranden.

”Och sen”, säger han, men åter blir han stum av upphetsning. Fiskaren dunkar honom i ryggen som man gör med ett barn som satt i vrångstrupen.

”Ja, sen?” frågar han tyst.

”Sen”, säger främlingen med stilla hänförelse, ”sen kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen – och se på det härliga havet.”

”Men det gör jag ju redan nu”, säger fiskaren, ”jag sitter lugnt i hamnen och dåsar, det var bara ert klickande som störde mig.”

Tankfull gav sig turisten av därifrån, en lärdom rikare, ty han hade också en gång trott att han arbetade för att en dag inte behöva arbeta mer, och han kände inte längre ett spår av medlidande med den fattigt klädde fiskaren, bara en smula avund.

Källa: Lite här och var på nätet, bland annat här.

IMG_9598

7 kommentarer Lägg till

  1. Gunnar skriver:

    Den filosofiska livshistorien finns i flera varianter och är tänkvärd vad som kan vara viktigt nu.
    (vem vet om man orkar, vill och kan njuta/leka/leva sedan)
    Det är nog ingen i slutet av livet sagt ”jag önskar att jag hade arbetat mera”

    -= God Jul =-

  2. Johan Linder skriver:

    God jul på er!
    Om inte jag har helt fel så är författaren Heinrich Böll, som fick nobelpriset i litteratur 1972. Novellen publicerades översatt till svenska i ‘När kriget var slut’ 1974. Och den fick min chef att gå med på att jag gick ner till 75% tjänst för sisådär 10 år sedan.

  3. Jonas L skriver:

    God fortsättning på julen!
    .. även om förutsättningarna för uteliv är begränsade just nu i ett oavbrutet ihållande skåneregn.
    Liksom Johan L gjorde jag reflektionen att källan är H Böll http://sv.wikipedia.org/wiki/Heinrich_B%C3%B6ll. I dessa nättider blir ursprungsskällan lätt glömd.
    Tyvärr har jag nog inte så förstående arbetsgivare så att jag lyckas med Johans överenskommelse om minskad arbetstid. Eller så är det omständigheterna som gör att det bara rullar på… och det hänger till en del på en själv att bryta mönster.

  4. Erik Sjöstedt skriver:

    Böll verkar troligt.

    och God fortsättning på Er!

  5. Jonas L skriver:

    Jag visade den för min chef för några år sen vilket resulterade i att han nu arbetar mindre …
    om det nu beror på det. Däremot har jag haft svårt att minska abetstiden för egen del.
    Uppmärksammade novellen när jag hörde den uppläst av Olof Thunberg på radio.

  6. Ulf skriver:

    När det gäller arbetsmoral och tid är min chef är helt inne på samma linje som jag – att försöka höja moralen och sänka tiden (vart det rätt nu..?). Problemet handlar mer om att försöka övertyga hyresvärd och skatteverk om det positiva (för mig i a f) av att jag jobbar mindre..
    / Ulf

  7. Erik Sjöstedt skriver:

    skatteverket vänjer sig nog vid lite mindre intäkt… kan kanske vara svårare med hyresvärden 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *